Ibland undrar jag bara,,,

"Ibland måste man spela dum för att lura dumhuvudet som han/hon lurar sig."
Jag kan inte annat än att garva åt denna bild som jag anser vara en "Stalker" som jag skrev i förra inlägget. Men vem är det egentligen DU försöker att lura mer än dig själv? 
Tänk dig riktigt noga för säger jag bara...snipp snapp snut så var sagan förhoppningsvis slut en gång för alla. P.s Det är bara nästan att jag tycker lite synd om dig, men nej jag gör inte det.

Så återigen så hipp vips så har vi övergått till en ny månad igen, tiden bara formligen springer iväg. Men vart den tiden och dagarna bara försvinner i ett nafs.
En gång när min yngsta son gick på ett dagis där vi bodde då i början av 90-talet, hon som lagade maten åt dessa barn som gick på det dagiset som det hette på den tiden. 
Nu skriver jag som jag vore närmare 90 år och en dag närmare döden, men idag heter det så vackert: "Förskolan". same shit, but different name. 
Men hon som lagade hemlagad mat i det köket sa en gång till mig att efter man fyllt 50 år så fyller man 2 gånger om året. Ibland känns det nästan som det vore sant, men jag vet inte hur man skall vara när man kommit över 50 år.
Måste man vara på ett speciellt sätt? Eller ska man vara i något slags fack där det står:
"Så här ska man bete sig när man har uppnått en ålder över 50 år".
Men det är ingen som har talat om för mig hur man skall bete sig si eller så när man som jag snart fyller 54 år. Men vad är det och fira?
Att jag är en dag närmare döden eller att så där kan DU ju inte göra etc...
Men vem har sagt att jag ska vara si eller så när jag är gammal nog att bestämma helt och hållet hur just JAG ska bete mig. Är det DU som äger mig och bestämmer hur JAG skall vara?

"Vem fan bryr sig om fakta. Mina egna åsikter räcker gott." som det står i den svenska texten för er som är utländska för mig och kommer ifrån ett annat land. Och skulle jag se en bild som det står t.ex på Persiska, så hur i hela fridens namn ska jag kunna läsa vad som står i den bilden? Så är det för mina utländska följare när dom läser ordspråk på ett helt annat språk än deras eget. Så förstår dom också ordens innebörd och att bilden stämmer in i det jag bloggar om. Men du som läser kan du säga till mig att så här dumt får eller kan jag ju inte skriva, var inte så fega att ni inte ens vågar lämna en endaste kommentar.

Engelska brukar de flesta kunna, så därför skriver jag som jag gör i fortsättningen med. Och jag gör som jag vill ändå, fast det är så många korkade personer som är avundsjuka av en eller flera orsaker. Därför är det lättare och var ett liten lort som ni behandlat mig och gör än idag och är så fega och skickar sms istället eller skriver till mailen?
Än en gång så vet jag varför jag inte kan släppa det här fast jag skrivit snipp snapp snut, nu är sagan slut, jag har kommit på varför du är så avundsjuk på just mig.
Om jag säger det du sa på min balkong att jag hade såååå vackra ögon...
Och den som hackar och stör sig på någon annan som inte är som de själva är så klagar och gnäller dom att det är den andres fel, av någon underlig anledning???
Men vi som verkligen mår bra i oss själva har inte det behovet att förminska andra för att hävda sitt eget dåliga samvete. Många gnäller på andra men ingen klagar på på sitt eget dåliga förstånd? Har du eller JAG rätt???

Eller är det min sjukdom som ni är så avundsjuka på att jag har i min kropp och kommer få leva med den tills jag lägger näsan i vädret för sista vilan. Dystonin är inte dödlig i sig, men att jag ska dö med den är jag fullt medveten om. Men jag hade gärna gett er som är små fegisar som inte vågar kliva ut ur garderoben och visa er för vem ni är, ni får den alldeles gratis av mig med den kunskapen jag har genom Dystonin. Du som levt längre än mig med denna sjukdom kan uttala sig bättre än mig och säkerligen berätta något som jag inte vet om den.
Det kan vara en sådan banal sak som att min psoriasis har betydelse, min EDS och andra sjukdomar som kommer som ett brev på posten genom Dystonin. 
Det är som att bo i ett fängelse i sin egen kropp, vet du hur det känns?
En del känner säker igen sig fast då med andra sjukdomar som jag nämnt att jag vågar ERKÄNNA idag att jag lider av psykisk ohälsa, men jag har er att tacka för det.
Hur många av er där ute i cyberrymden vågar egentligen erkänna en sådan sak? Dom personer som verkligen vågar erkänna att ni verkligen gör det, er beundrar jag. Vi som verkligen vågar skriva och tala om det för hela omvärlden så alla kan läsa det.
Men ni skäms egentligen för att ni också har eller lider i det tysta att JUST DU själv har psykisk ohälsa. Det är kanske inte jag som har fel i det jag vågar skriva rakt ut som du själv inte vågar säga, för du har ju redan din egen åsikt klar om vad just DU tycker och tänker.
För att jag snar fyller 54 år så ska jag inte bete mig så som jag gör, då är jag ju inte är OK i era andras ögon sett ur er synvinkel...
Varför får INTE JAG vara den jag är med mina brister och fel precis som just du som läser?

Nu så gör jag som min älskade hårboll till katt, jag intar reprisen och rullar ihop mig till min egen säng.
P.s "Fredagens skörd av vita fjädrar och några fyrklöver". Sen några lack som jag använder mig av till mina naglar. Och september är som sagt var min egen månad på fler än ett sätt.
På återseende tills nästa gång jag bloggar.
En låt till er alla från mig  <--- Lyssna på texten, den säger allt du behöver veta 😂😂😂...

Att känna sig skyldig...

Märkligt vad det svänger dag för dag när jag väl sätter mig för att blogga som ni ser, jag tog denna skärmdump alldeles nyss. Jag kollar i min mobil varje dag hur många som läser den, och en viss person känner sig väldigt skyldig och KAN INTE LÅTA bli att läsa i min blogg.
Men tar man åt sig av det som JAG skriver så till 100% att just den personen inte har rent mjöl i påsen. Men vad jag vet så den personen skulle jag vilja kalla för en stalker som jag ser det.

Det kostar 0 kronor att vara en hygglig person. Det finns inga ursäkter för att bete sig som en skithög som det står i texten för mina utländska läsare som följer min blogg. 

De personer som känner sig skyldiga är denna texten så klockren till er som jag nämner utan namn, annars så beter man sig inte som ett arsle. Och det enda arsle jag behöver är mitt eget som jag sitter på, er andra vill jag inte ha med och göra över huvud taget. Men lik förbenat så stör ni er på mig. Det enda jag kan säga då är att ge tusan i att läsa i min blogg när ni tar åt er av det jag skriver så är problemet löst och just DU slipper gnälla och klaga på mig när jag vet alldeles för mycket om dig. Mer än du tror, jag var väldigt bra kompis med två tvillingtjejer när jag gick på högstadiet, och deras bror känner DU mycket väl. Och hur kan jag veta det kan du ju ta dig en funderare på!!! Sug på den sura karamellen hur jag vet så mycket om det...och du har inte en endaste susning om vilka personer jag känner.
Snipp snapp snut, så var sagan slut 😱. 

Jag blir så fruktansvärt ledsen när någon medvetet har varit och trampat sönder den blå Karpaterklockan och klippt av ena stängeln på min pappas grav, och en eller flera har plockat bort flera frökapslar från Jättenattljuset. Tänk att personer inte kan skilja på mitt och ditt?
Var någonstans står det att jag har skrivit en skylt med texten: "Var så god att plocka?"
Och jag är den enda på hela kyrkogården som har en sådan här blomma, och dom var inte i vägen för fastighetsskötarna när dom klipper gräset så stängeln som är avklippt som ni ser på ett av korten. Men om det är någon som besökt och sett denna vackra skönhet som jag också har på min balkong och ser miraklet när själva blomman slår ut, det är så häftigt att se i verkligheten. Men det är den typiska svenska avundsjukan för att de eller den person som knyckt av frökapslar, men jag hoppas du sover med gott samvete. Om du känner igen dig så hade jag skämts 👀 ur mig. Jag lär märka det nästa år om det finns fler sådana här växter om 1-2 år, 1:a året är det bara gröna blad och 2:a året så blommar den för fullt. Så ja, jag lär märka det när jag ser och åker runt på kyrkogården och fotograferar där inne. Första bilden får ni en helhet av pappas grav, och kikar ni ovanför hans grav så har jag åtagit mig själv medvetet att plantera och göra lite fint där med. För under alla år som jag har varit där så har det sett bedrövligt ut och ingen sköter om den. Men nästa år så vet jag med mig att jag har frö sått en Jättenattljus, och dom har redan börjat komma upp lite smått så nästa år vet jag att det paret också kommer få 2 stycken där i samma hörna som jag satt ner hos min pappas grav.

Sen har jag satt ner lite andra fröer som kommer upp till nästa år, men vad och var jag har planterat var blir en spännande överraskning om det tar sig vill säga. Men jag skulle tro det. 
Jag hittade 2 fyrklöver som jag satte och planterade ner med rötterna. Jag vet inte varför men jag hittar fyrklöver överallt där jag befinner mig oftast och en hel uppsjö av många vita fjädrar som jag har pyntat med i mitt kök på underdelen av mitt furuskåp.

Plus många andra som jag har placerat ut lite överallt där vi bor. Vissa fjädrar kan jag inte förklara varför jag hittar dom på alla möjliga och omöjliga ställen som när jag letade efter nåt med mina målarböcker som jag har där jag sitter vid min bärbara dator. Mellan några papper så låg där en vit fjäder??? Likaså när sambon hade städat för några månader sen uppe ovanför spisen där jag har min jättestora kaffekopp som rymmer 6 liter, när yngsta sonen ville visa sin sambo så låg däri en vit fjäder som varken jag eller sambon kunde förklara hur den hamnat där. För när han städade där uppe så passade han på att diska allt som jag har där uppe, och sen så satte han alla saker på plats igen. Så det är på sådana ställen jag hittar mina vita fjädrar här hemma, men jag har min tro till änglarna som jag har skrivit. Men det är bara våra skyddsänglar som ser till oss att vi har det så bra vi kan.
Jag visade er ett par bilder i ett tidigare inlägg som jag kommer visa er när jag förstorar och förklara för mig vad det är ni ser egentligen?

Jag vet vad JAG ser i alla fall, men du som läser kan ju studera mina bilder noggrannare så ser du också vad jag ser. Och jag vet vem det här är i och jag har henne inramad, när jag håller i tavlan som jag har hängt upp i mitt sovrum. Och bilden ovanför denna vackra kvinna betydde och betyder väldigt mycket för mig som person, och jag har ALLTID vetat att hon vakar över mig. Likaså min älskade pappa gör fast båda två är inte längre i livet tyvärr. 
Men långt ifrån alla har den gåvan att kunna se med vårat 3:e öga som jag har fått, men jag vet med mig att egentligen har jag ALLTID haft den gåvan med mig, men inte tagit den på allvar sen jag var över på andra sidan och vände. Efter den gången har jag tagit mer och mer fasta på det även min yngsta son har den gåvan, för han har visat mig saker i bilder som jag inte ens själv tänkt på. Men när han har visat vad han ser i mina bilder eller någon annan bild så ser jag vad han ser som jag själv missar. Och det var en bild inne på Instagram som sonen talade om var den ledsna mannen satt, och jag kommenterade och han som hade lagt ut den bilden blev sån här i ansiktet och såg det vi redan hade sett: 😱.
Jag ska inte bli långrandig ikväll, för nu har jag fått hjälp med min sömn som väl är, och min neurolog hjälpte mig med flera saker när jag träffade han i fredags när jag även då besökte graven och igår så tog jag dessa kort på min kära pappas grav som jag blev oerhört ledsen över att få se. Jag hoppas att ni skäms över ert beteende mot mig som person, för det är så fruktansvärt fult gjort. Då kan jag själv önska att ni själva en dag råkar ut för något värre, och jag har den kraften på personer fast dom själva inte vet om det vad jag sänder ut för tankar om dessa människor som burit sig väldigt illa åt mot mig. Ingen nämnd och ingen glömd.
Så nästa gång kan det vara din egen tur...

Så förakta inte mina krafter jag bär inom mig, men när du känner den där otäcka olustiga känslan som du inte vet varifrån den kommer, så kanske är det jag som sänder en liten tanke till just dig. Min sambo när jag träffade han första gången så när vi skulle ta varandra i handen på ett speciellt sätt jag har kände han mina krafter, men jag läser av en person ganska så snabbt om den personen har ärliga eller inte ärliga avsikter mot mig. 

Inte mer, utan rätt saker. Inte fylla på, utan rensa bort.
Och det har jag gjort mig fri ifrån sen den där kvällen tidigt i början av april 2017. 
Jag har allt jag behöver och mer därtill, och jag är helt och fullt så lycklig jag bara kan bli i dagsläget. Jag satt i köket och tänkte på den tanken efter ett litet sms jag fick idag, på hur lyckligare jag är idag än jag var innan i april 2017, jag är äntligen fri. 

Nu så säger jag på återseende tills jag känner för att blogga nästa gång...🙏