Märkligt ibland

 Jag står fortfarande för att det är inte bara en som ska höra av sig till andra människor för att underhålla vänskapen, och när jag säger det till dessa personer så blir de arga. Varför räknar alla med att det är bara jag som ska höra av mig till personer för, det är lika lätt för andra att lyfta luren och ringa till mig som att jag ska ringa till dom. Det är sådant här som jag kallar för envägskommunikation. Det kanske inte är så konstigt ändå att jag tröttnar, men jag börjar undra vem som tröttnar fortast ändå? Dom eller jag? Men det är lättare att lägga skulden på en person, för den andre har ju inte gjort något fel, märkligt nog. Alltid lättare att se andras fel än sina egna. Tyvärr är det så svårt att se sina egna fel, och rätta till dessa som den ena påpekar för den andra. Det är ALLTID en som får massa skit hela tiden har jag märkt. Och det duger inte för den andra att JAG har bett om ursäkt för mina egna fel. Tragiskt men sant och vill de inte ta emot ursäkten så vems fel är det då? Tydligen spelar det ingen roll att JAG har bett om ursäkt hundra gånger, det duger inte i andras öron 👂🏻

Människor blir aldrig nöjda och då är det nog inte så bra vänner i alla fall.  Men den stora frågan är då varför de sparar mitt nummer när de ändå inte ville ha någon kontakt med mig? Men det lär jag ALDRIG få svar på