Påsktraditioner ska de inte få ta ifrån oss

 Varje år och varje gång som vi vill plocka fram våra traditioner så kommer de! De vill helt enkelt fördöma våra traditioner och försöka tala om för oss vilka fruktansvärda människor vi är som envisas med att hålla fast vid traditioner. De vet ju bättre än oss gamla stofiler!

I år läste jag om Djurens Rätts årliga kartläggning inför påsken visar att 273 av Sveriges 290 kommuner väljer påskpynt utan fjädrar i år. Det innebär att 94 procent av kommunerna tar plats på “Fjäderfria listan” 2023.

De färgglada fjädrarna som pyntas på flera håll under påsken kommer från fåglar. Oftast handlar det om kalkoner som fötts upp i köttindustrin i USA under mycket problematiska förhållanden. Fjädrar i påskriset kan tyckas vara en liten fråga, men det har stor betydelse då kommuner köper in dem i stora volymer. Därför gör de kommuner som väljer bort fjädrarna stor skillnad för djuren.

Inför årets påskhelg väljer nästan alla kommuner bort fjädrarna från kommunens offentliga miljöer och använder sig istället av fjäderfria material eller inget pynt alls. Det gör en stor skillnad för varje individ när 273 av Sveriges kommuner uppger att de inte köpt in påskfjädrar i år.

Ja , det var länge sedan som jag pyntade något påskris, men jag tycker att den som vill pynta ska få göra det utan dåligt samvete. Djurens rätt ska inte lägga sig i vilka dekorationer som kommuner eller offentliga lokaler har! De flesta av oss vill känna igen sig i tillvaron. Vi vill inte ha för många nya saker på en gång. Det är därför som det blir viktigt med traditioner.

Jag minns en debatt om hönsmens. Ja, ni läste rätt!

Inför påsken 2013 deltog jag i den första debatten och den har blivit en följetong. Tyvärr har kommentarerna tagits bort men artikeln går att läsa:

”Jaaa, äntligen är den här! Påsken. Den blodigaste högtiden på året. Högtiden då menstruerande hönor jobbar på högvarv för att tillfredsställa det groteskt stora behovet av ägg som svenskarna måste få mättat. En högtid som 7 166 919 svenskar inte har en aning om varför vi firar.

Men ägg ska vi äta… och det utan någon egentlig anledning.

Okej, så värst blodig är påsken kanske ändå inte. Men sån tur att hönor lägger behändiga ägg och inte blöder som kvinnor, då hade påskbordet sett ut som ett mindre blodbad. För det är ju precis vad ägg är, mens. Hönsmens. Mens i en lite snyggare förpackning. Mumsigt? Nja.”

Detta var ett utdrag ur artikeln. Nej, ägget är inte hönsmens utan bara ägg. Det är en tradition att äta ägg till påsk. Den traditionen har uppstått genom att hönsen gjorde uppehåll med att värpa ägg under vintern. Kläckandet tog fart vid Fastan. Men då fick man inte äta utan sparade äggen. Till påsk hade man mycket ägg och kunde slösa med dem.

Jag kommer faktiskt att tänka på ”menskonsten” i tunnelbanan. Handlar den om hönsmens?

Samma tongångar om hönsmens  läste jag 2016 inför påskfirandet. Då var det djurrättsaktivisterna och veganerna som inte missade tillfället att försöka hacka på oss vanliga människor. De ville också att vi ska säga nej till ägg inför påsken  för att det är djurplågeri att äta ägg. De anser att hönsuppfödningen är djurplågeri – och en del av den är kanske det. Men de anser också att vi äter upp blivande kycklingar – trots att äggen inte kan vara befruktade då höns och tuppar skiljs åt av uppfödarna!

De flesta av oss rycker väl på axlarna och fortsätter att äta vår påskmat och vårt påskgodis! Men 2014 hade vi en diskussion om påskgodis:

”Det har tjatats ganska ordentligt de senaste dagarna om hur mycket godis vi svenskar äter nu under påsken. OK! Det äts nog alldeles för mycket godis. Men nog är det skillnad på godis och godis. Sen tycker jag att det inte är så farligt om människor som sällan äter godis äter lite mer under påsken.

Denna morgon hörde jag en ”proffstyckare” förklara varför vi äter så mycket godis. Så mycket rappakalja – på så kort tid – är det sälla man hör. Bl a påstod han att det började bli allmänt med lördagsgodis på 50-talet. Jaha! Kanske där han bodde – men han var ju inte själv född på 50-talet! Jag kan i alla fall försäkra att jag, som var barn på 50-talet, aldrig hade hört talas om lördagsgodis. Däremot köpte vi lördagsgodis till våra barn på 70-talet.

Nej! Vi fick inte mycket godis på 50-talet. Till påsk brukade vi rita påskkort. Sen klädde vi ut oss till påskkärringar med kvast och kaffepanna. Så gick vi runt till grannar och bekanta för att dela ut våra kort. Då kunde vi få några karameller, chokladbitar eller pengar i vår kaffepanna. Några fick lite mer än andra i sin kaffepanna. Men vi delade rättvist så att alla fick lika. Vi var inte vana vid godis så det blev en rejäl fest på yttertrappan.”

På ett sätt är jag glad att slippa tjata om hönsmens och påskgodis. Men jag saknar dessa diskussioner lite i alla fall.  Det var ganska roligt att diskutera med stollar. Nu finns det ju allvarligare saker att fungera kring! Vi har politiker som inte sköter sig, mobbing av de som har fel åsikter, angiverier, barnäktenskap, hedersförtryck, gängkriminalitet, Ryssland, Ukraina, …

Men nu glömmer vi allt sådant, tar vara på våra påsktraditioner och firar påsk. Vi glömmer Djurens Rätt och pyntar påskriset med fjädrar. Vi äter god mat, ägg och godis. Det är så som vi laddar upp inför kommande stollerier! Ingen ska ta ifrån oss våra traditioner!