Det här med att rösta vart 4:e år?

 Det här med att ta reda på fakta? Vart har sunt förnuft försvunnit? Men för all del försök rösta dig ur detta system om du kan.. tål att tänkas på. 

Jag minns min första röst. Jag fyllde 18 och gick till vallokalen med någon slags tro på att det spelade roll. Att det var min chans att påverka. Men med åren har något förändrats. Kanske var det naiviteten som dog. Eller insikten som växte.

För det spelar ingen roll om det är blått eller rött. Regering eller opposition.

Bakom kulisserna pågår samma spel – med nya skådespelare men samma manus.

När man börjar ifrågasätta vad ens röst egentligen betyder, då ser man det:

– Samma beslut fattas oavsett parti.

– Samma pengar styr oavsett vem som sitter i Rosenbad.

– Samma agenda rullar vidare – medan folket tror att de har valt den.

Det är inte demokrati. Det är teater.

Och vi har suttit i salongen alldeles för länge.

Jag säger inte att det aldrig spelat någon roll att rösta. Men idag…

Systemet är så byggt att vi bara får välja vilken färg på muren vi vill ha – inte om vi vill ha muren alls.

Så sant – men ack så få som begriper.

Det är nog det som smärtar mest.

Att stå där med öppna ögon, medan andra blundar frivilligt.

Att se hur människor förs bakom ljuset – och ändå vägrar se själva.

Det är inte överlägsenhet jag känner. Det är sorg.

För varje gång jag säger något som går emot den stora massans tro, då ser jag hur det skaver. Hur de ryggar. Hur de hellre håller fast vid lögnen – för att sanningen gör för ont.

Och jag vet: man kan inte tvinga någon att vakna.

Men man kan hålla kvar sin egen röst.

För tystnaden är inget alternativ längre.