Skrivet av Magnus Elg

 Tarmens svek – en krönika om hur vi dricker oss till Crohns och skyller på farfar

Det börjar med en folköl i soffan.  

Sedan en skiva Polarbröd med glyfosat.  

Sen en klick Arla-grädde med karagenan.  

Och plötsligt står vi där med IBS, Crohns och en prostatacancer som ”bara kom”.  

Generna, säger vi.  

Ödet.  

Som om vi inte själva hällt giftet i glaset.

Vi är kreti och pleti.  

Vi är ICA-kunder, Systembolagsstamgäster, Netflix-maratonlöpare.  

Vi köper ”nyttig” havregryn med 0,3 mg glyfosat per kilo – för att det är ”billigt”.  

Vi vispar light-grädde med E407 så att vattnet inte skiktar sig – för att det är ”krämigt”.  

Vi dricker folköl med karagenan som klarnar skummet – för att det är ”tradition”.  

Och när tarmen börjar skrika?  

Då är det generna.  

Farfar drack ju också.  

Han blev 95.  

Ja, men farfar drack EN folköl.  

Han åt surkål från egen tunna.  

Han gick till bussen.  

Han hade ingen Roundup i flingorna.

Vi är inte offer.  

Vi är medbrottslingar.  

Vi röstar med plånboken för varje tugga ultraprocessat skräp.  

Vi applåderar när livsmedelsjättarna sparar tre öre per liter genom att späda ut grädden med vatten och limma ihop det med karagenan.  

Vi jublar när Monsanto sprutar glyfosat på vetet så att brödet blir billigare – och tarmfloran dör.

Det är inte konspiration.  

Det är business as usual.  

Och vi är kunderna som betalar med magsår.

Gör en revolt i kylskåpet och butiken.  

Eller fortsätt skylla på generna.  

Och låt tarmen fortsätta svika.  

Valet är ditt.  

Men glöm inte:  

Din tarm har ingen syndabock.  

Den har bara dig.

När ska du sluta skylla ifrån dig? Vari ligger ditt eget ansvar? Då börjar din egen självrannsakan och självkännedom.