Varför det inte spelar någon roll vad vi röstar på – och var makten faktiskt finns
Jag har tänkt mycket på varför det alltid känns som att samma politik förs oavsett vilket parti som vinner val.
Varför stora beslut redan verkar vara fattade.
Varför debatten känns ihålig.
Och varför så många människor – från helt olika håll – känner att något är grundläggande fel, även om de inte alltid kan sätta ord på det.
Det här är inget jag skriver lättvindigt.
Det handlar inte om cynism.
Det handlar om att försöka förstå hur makt faktiskt fungerar i vårt samhälle.
⸻
Formell makt vs verklig makt
Vi lever i en demokrati där den formella makten utgår från folket:
– vi röstar
– vi väljer representanter
– vi har ett parlamentariskt system
Men den verkliga makten – den som avgör ramarna för vad som ens är möjligt – ligger någon annanstans.
Den ligger i:
– ekonomiska strukturer
– finanssystemet
– säkerhetspolitiska bindningar
– internationella avtal
– permanent statlig och överstatlig förvaltning
– industristrukturer som sträcker sig över generationer
Det är dessa strukturer som överlever alla val.
⸻
Vad politiken egentligen gör idag
Politik i praktiken handlar allt mindre om att välja riktning, och allt mer om att:
– administrera redan givna ramar
– anpassa sig till “omvärlden”
– förvalta skuld, tillväxtkrav och säkerhetsåtaganden
– presentera nödvändighet som ansvar
Därför hör vi ständigt samma språk:
”Det finns inget alternativ.”
”Det är nödvändigt.”
”Det är komplext.”
”Vi måste ta ansvar.”
Detta är inte argument.
Det är stoppord.
De markerar gränsen för vad som får diskuteras.
⸻
Varför valen inte ändrar kursen
När:
– ekonomin är skuldberoende
– staten är beroende av marknadens förtroende
– säkerheten är knuten till militära allianser
– lagstiftning harmoniseras internationellt
…då kan inget parti, oavsett färg, göra något som på allvar bryter mot systemets behov av stabilitet.
Resultatet blir:
– olika retorik
– olika symbolfrågor
– olika identitetspolitik
Men samma grundriktning.
Valen avgör:
– tempo
– ton
– förvaltning
Inte systemets riktning.
⸻
De permanenta strukturerna
Den verkliga kontinuiteten finns inte i riksdagen.
Den finns i:
– finanssystemet (kredit, räntor, kapitalflöden)
– statsförvaltningen (myndigheter, regelverk, undantagslogik)
– säkerhetsapparaten (försvar, underrättelser, internationella samarbeten)
– industristrukturer som är så stora och långsiktiga att de inte kan bli politiska slagpåsar
Dessa strukturer:
– väljs inte
– avsätts inte
– debatteras sällan öppet
– men sätter gränserna för allt annat
Det är där den verkliga makten finns.
⸻
Varför detta inte sägs rakt ut
Om man öppet erkände att:
– demokratin främst legitimerar beslut
– snarare än styr dem
– att stora delar av politiken är förutbestämd av systemkrav
…skulle förtroendet rasa snabbare än systemet klarar av.
Därför hålls berättelsen vid liv:
– att folket styr
– att mer information räcker
– att nästa val är avgörande
Det är inte en lögn i juridisk mening.
Det är en halv sanning som blivit hel ideologi.
⸻
Varför så många känner att något är fel
Det är därför människor:
– tappar tillit
– blir arga eller apatiska
– söker alternativa analyser
– känner sig manipulerade utan att kunna peka exakt var
Det är inte för att folk är dumma.
Det är för att deras erfarenhet inte matchar berättelsen.
Och när språk och verklighet inte längre stämmer överens, då uppstår systemstress – i människor.
⸻
Det här är inte ett angrepp på demokrati
Tvärtom.
Det är ett försök att rädda begreppet från att bli tomt.
Demokrati kan inte reduceras till:
– ritualer vart fjärde år
– färdigpaketerade alternativ
– beslut som alltid redan är nödvändiga
Om makten inte kan ifrågasättas där den faktiskt finns, då är det inte folket som styr – då är folket ett godkännandeled.
⸻
Den viktiga frågan
Den viktigaste frågan är inte:
”Vem ska vi rösta på nästa gång?”
Utan:
Varför är så mycket redan låst – oavsett vem som vinner?
Och varför får vi aldrig prata öppet om de strukturerna?
Om vi inte vågar ställa de frågorna, då är demokratin redan reducerad till form utan innehåll.
Och det förtjänar varken vi – eller våra barn.
💚🙏🏼🌿
@Johanna Sjöstedt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar