460 000 kronor. Så mycket av våra skattepengar valde Malmö stad att bränna på trädens inre ljud. Löv som rasslar, grenar som knakar, allt detta räckte tydligen inte. Nej, Malmö behövde en ”remix” av hur träden kanske låter på insidan.
Det är svårt att veta vad som är mest provocerande:
Att någon kom på idén, att någon godkände den, eller att någon faktiskt tyckte att detta var rimlig användning av skattepengar i en kommun som redan brottas med ekonomiska underskott, otrygghet och trasig välfärd.
460 000 kronor hade kunnat gå till fler lärare. Fler väktare. Fler socionomer. Fler vårdplatser.
Men nej. Malmö prioriterade att lyssna på trädens själsliv.
Att sådana här projekt ens slinker igenom systemet borde vara straffbart mot sunt förnuft. I en normal värld hade någon ställt sig upp och sagt:
”Hörrni… kanske vi inte ska elda upp en halv miljon på att ge eken ett eget soundtrack?”
Men i Malmö är detta tydligen helt normalt.
Det är nästan så att man undrar vad som ska bli nästa steg. Ska vi för 1,2 miljoner få höra vad gatlyktorna ”tänker”? Ska busskurerna få egen spoken word-poesi för 900 000? Eller varför inte låta en kändis tolka känslolivet i kommunens cykelställ, bara fantasin sätter gränser när skattepengarna inte är dina egna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar