Många vuxna säger åt barn att sluta fråga varför..
Som om nyfikenhet vore ett problem och som om tänkande vore ett störningsmoment.
Det är inte bara dumt, det är direkt farligt.
”Sluta fråga varför” är i praktiken inget annat än att sluta tänka, sluta ifrågasätta och sluta att förstå..
Att bara acceptera det som serveras, det är exakt så man uppfostrar lydiga människor, inte fria människor!
Barn föds inte med färdiga åsikter. De föds med en motor, varför.
Varför ser himlen ut så? Varför måste jag göra så? Varför funkar världen som den gör?
Det är inte trots, det är intelligens i sin renaste form och det är hjärnan som tränar sig själv..!
Och vad gör många vuxna?
Vi stänger av den motorn så fort den blir obekväm..
För ifrågasättande är jobbigt, det kräver att vi själva har tänkt efter, det kräver att vi ibland måste erkänna: ”Jag vet faktiskt inte", det kräver mod, och mod är sällsynt i ett samhälle som älskar färdiga svar.
Ett barn som lär sig att inte fråga varför blir en vuxen som inte vågar ifrågasätta makt, normer, system, auktoriteter eller flockbeteenden.
Det är så du skapar människor som sväljer vad som helst, så länge det kommer från "rätt håll"..
Ifrågasättande leder inte till kaos, det leder till förståelse, till självständigt tänkande och till inre ryggrad..
Skedmatning däremot skapar mentala burar, små ramar som blir större med åren tills människan knappt märker att hon lever på autopilot.
Och det ironiska?
Vi säger att vi vill ha starka, självständiga barn, men vi uppfostrar dem till att bli bekväma lydare.
Ett barn som får fråga varför lär sig något livsviktigt,
Att världen inte måste accepteras som den är, den kan förstås, ifrågasättas och förändras.
Så nej, få inte barn att fråga varför!
Lär dem att fortsätta fråga varför, ännu mer!
För varje ”varför” är ett steg bort från blind lydnad och ett steg närmare verklig frihet.
Källa på det..
@Fingal Roos
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar