Hur blev mänskligheten så konstig?

 Snart fyller jag 74 år och tänker att jag har upplevt det mesta. Men det går inte en dag utan att upptäcker att jag inte förstår mig på en del av nutidsmänniskorna. Många av dem beter sig så märkligt och framför så underliga krav. Medan vi andra inte får ställa några krav alls för då kan de bli kränkta!

Jag minns att jag som barn stolt visade att jag kunde gå balansgång, hoppa med rep, kasta med 2 småbollar mot en vägg, skriva bokstäver och siffror, läsa, räkna och hjälpa mormor att snoppa krusbär och sprita bönskidor. Varje ny färdighet ville jag ha beröm för och ville sen lära mig ännu mer. Jag var stolt när jag kom hem med skolbetygen – även om mor ibland tyckte att jag skulle vara bättre i historia och geografi! Så läser jag ett twitter idag:

Tänk på att det här är sista generationen av svensk fotboll som fått uppleva elitsatsning och är fostrade för att man ska vinna matcher. Nu fyller vi på med en generation där man inte ens räknar antal mål i en pojklagsmatch. Allmänhetens åkning deluxe.

Hur ska dagens unga kunna förkovra sig om inte deras vinster eller förluster räknas? Många unga känner idag att de egentligen inte har några krav från vuxenvärlden och en del av dem överlämnar allt ansvar åt andra. Deras brist på kunskap och misslyckande ska vi ta hand om.

En del vet att vi inte ska äta kött eller dricka mjölk men sin egenhälsa missköter de med chips och lightläsk. Samtidigt har de en mängd åsikter om klimatet, rasism, migration, woke, könstillhörigheter och liknande. Men jag läser idag:

Patienter som söker vård efter en dag med snuva och feber eller två dagar med dålig sömn, blir allt vanligare, uppger ansvariga på flera av vårdcentralerna i SVT:s enkät.

Ja, egentligen borde jag inte bli förvånad! Jag minns i min ungdom när jag jobbade på barnakuten en kväll. En man kom in med sin 4-åring, med ett tuggummi som hade fastnat i håret! Vi tog en sax och klippte av håret med tuggummit. Han vrålade: ”Min fru kommer att slå ihjäl mig när hon kommer hem!” Vi ryckte på axlarna. Not our problem!

Så läser jag om Greta Thunberg som tycker att livet är en fest när hon får klimatdemonstrera eller om ”Rädda våra våtmarker” som limmar fast sig på skyddsglaset till målningen ”Konstnärens trädgård i Giverny” av Claude Monet. Målningen ingår i utställningen ”Trädgården – konst och natur under sex sekel” på Nationalmuseum. Jag uppmärksammar också att drygt 50,åriga gubbar engagerar sig i Extinction Rebellion och limmar fast sig framför flygplan. Jag har bar ett ord att säga: TOKSTOLLAR!

Men värre blir det när jag läser en artikel om Disney World i Orlando:

Vid ingången till Disney World i Orlando satte en grupp demonstranter nyligen upp en protest med färgglada nazistflaggor. Det var inte en av de vanliga paraderna i fantasiriket par excellence, där ett överflöd av karaktärer, som Donald Duck och hunden Pluto gärna tar bilder med besökare. Dessa var riktiga nazister, som bar röda flaggor med hakkorset, som du inte hittar i de lokala souvenirbutikerna. En av dem spikades bredvid den ikoniska bilden av Musse Pigg.

Amerikanska nazister. De finns överallt idag, med grå uniformer, armbindlar och höjda nävar. Den dagen skrek de förolämpningar mot Disney-företaget. Ett uttalande från Orange County Sheriff’s Office säger: ”Vi är medvetna om dessa grupper som syftar till att agitera och uppvigla människor med antisemitiska symboler och förolämpningar … Vi beklagar hatpropaganda i alla former, men människor har rätt att demonstrera enligt första tillägget.”

I enlighet med värderingarna på den gamla goda tiden tog patriarken Walt Disney på sig att radera allt som föll utanför den ortodoxa manliga stereotypen. Idag reviderar hans företagsarvingar. I den klassiska filmen Fantasia från 1940 fanns det en piga som inte bara var svart utan också klumpig, som om de var två sidor av samma mynt. I Dumbo (1940) representerade kråkgänget som trakasserade den oskyldiga elefanten de lata svarta; chefen, så att det inte kunde råda någon tvekan om det, heter ingen ringare än Jim Crow.

I dagens nyinspelning av Den lilla sjöjungfrun är Ariel svart – inte längre ljushyad och blåögd – och filmen har varit en sensationell kassasuccé. Kalle Anka kan vara gay: karaktären i filmen A Strange World är en homosexuell tonåring.

Där slutar jag läsa och undrar över vad som har hänt med dessa människor som vill kräva sina rättigheter och förändra och framförallt vill ha uppmärksamhet. Det måste väl var just detta som de hela tiden skriker: ”Se mig, hör mig och lyssna på mig! Bekräfta mig!” Själv har de slutat att se andra människors behov och lyssna på andra människors åsikter. De är så vana att få göra som de vill utan att någon bryr sig eller ställer krav på dem. Jag tycker egentligen synd om dem!