Rubriken är skriven av en frilandsjournalist och artikeln är låst så jag kan bara läsa ingressen. Men jag hoppar till och tänker "Bortskämd slyna!" Naturligtvis har spetsat till det! Men är det så de blir när de växer upp med kravlösa föräldrar, kravlös förskola och kravlös skola?
Det som en gång var möjligt för vilken medelklassunge som helst – ett eget hem i Stockholm – är i dag bara för dem vars föräldrar kan swisha en miljon eller två.
Är det så självklart att de unga ska ha en egen lägenhet i Stockholm? Jag minns hur det var för över 50 år sedan när jag flyttade hemifrån. Jag och mannen som jag ville leva med sökte lägenheter i nybyggda hus med skyhöga hyror som vi inte hade råd att betala. Vi sökte bostäder i rivningshus som vi egentligen inte ville bo i. Andrahandslägenheter och inneboende ... men tillslut en modern lägenhet på 24 kvadrat med kokvrå. Vi bodde där i två år och under tiden föddes vår son. Vi jobbade och betalade vår hyra själv.
När barnen växte upp och flyttade hemifrån så blev det först studentlägenheter, kollektivboende, inneboende, delad lägenhet med kompisar, boende i garage eller källare. De betalade sina hyror själv och gnällde aldrig över det! Det har blivit bra självständiga människor av dem - alla fyra.
Vad är det egentligen för fel på de unga idag? Varför kan de inte bli självständiga? Föräldrarna ska ordna jobb och bostäder åt dem och sen ta hand om deras barn - hämta barnen i förskolan, passa barnen när de unga ska umgås med vänner eller ut och träna. Föräldrarna ska hjälpa dem med att bygga om - både fysiskt och monetärt! Föräldrarna ska hjälpa dem med ekonomin och bjuda dem på semesterresan.
När försvann de ungas självständighet? Har de tappat känslan för att stå på egna ben? Känner de sig så värdelösa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar