Varför är de alltid så arga?

 Det finns människor som alltid är arga eller i alla fall har lätt att visa sin ilska eller reta sig på andra människor. Vi ser dem i vardagslivet. Min mamma gick omkring som en tickande bomb som var missnöjd med det mesta. Det är väl olika upplevelser som orsakar detta missnöje eller så finns det med i vår genuppsättning! 

Detta får mig att fundera på om socialdemokratiska ledare har en särskild gen – en S-gen – som gör dem missnöjda och förbannade! Nu är det Mikael Damberg som anklagar statsministern för att omge sig av medarbetare som ägnar mycket tid åt att angripa Magdalena Andersson i sociala medier:

– Regeringen har vigt stor energi åt att bygga upp ett kansli där statsministerns närmaste arbetare, till synes på heltid, ägnar sig åt att leda digitala drev mot oppositionsledaren. 

Generellt sett så får folk twittra. Det är inget konstigt. Men om man verkar anställa folk i huvudsyfte att bedriva någon form av politiskt Twitterkrig på arbetstid från regeringskansliet, så är det ett nytt fenomen i Sverige. Om han menar allvar med att det här twittrandet är en del av regeringens offentliga politik, då får han väl säga det. Tycker han inte att det här är lämpligt så bör han markera mot det och se till att det upphör, säger Mikael Damberg.

Varför blev han så arg? S har ju två okrönta twitterkungar – Annika Strandhäll och Morgan Johansson. De har ju vigt sina liv åt att smutskasta politiska motståndare – främst SD:are men Annika ger sig på Ebba Busch så fort hon har en chans!

Inom Socialdemokraterna hävdar man att det finns många personer i regeringskansliet som ägnar sig åt vad som beskrivs som en ”smutskastningskampanj” mot oppositionen.

– Det är uppenbart att det är sanktionerat av den politiska ledningen och koordinerat från statsrådsberedningen. De politiska tjänstemännen använder samma vinklar med liknande budskap för att dra i gång drev om vårt parti och i synnerhet mot oppositionsledaren. Det sker flera gånger dagligen, säger en S-källa.

Jag minns att vår förra regering ofta var förbannade. De var förbannade på tillståndet i Sverige – trots att det var de själv som hade ansvar för hur landet styrdes. För ca två år sedan sa Stefan Löfven i en intervju:

– Jag blir så förbannad, det är vidrigt, när jag läste om det kändes det i magen. Vi får aldrig sluta bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

“Jag blir förtvivlad och förbannad när jag hör om de två barn i förskole- och skolåldern som under lördagen skottskadades i ett bostadsområde i södra Stockholm. Detta besinningslösa våld som sätter hela bostadsområden i skräck är fruktansvärt”, skrev Stefan Löfven på Facebook efter att två små barn blivit beskjutna i Flemingsberg.

Ja. han blev förtvivlad och förbannad över regeringens misslyckande då det gäller att knäcka brottsligheten. Redan i mars 2017 sa han fu att hans dag var fylld med att knäcka gängbrottsligheten! Men vi har fortfarande inte sett några positiva resultat! Han var dock inte den enda som var förbannad. Både Morgan Johansson och Mikael Damberg använde ordet då och då. Men även de är ansvariga och deras beslut eller beslutsvånda har gett oss de svåra konsekvenser som vi ser dagligen i form av gängbrottslighet!

”BB som är helt fullbelagda och barnmorskor som inte ens hinner gå på toaletten.

Efter en våg av ilska och oro över läget i förlossningsvården svarar nu ansvariga politiker på kritiken.

– Jag blev så förbannad när jag fick höra om detta, så här ska vi inte behöva ha det i svensk vård, säger Annika Strandhäll (S), ansvarig minister 2017.”

Men hade hon verkligen inte förstått? Hon hade ju ansvaret för att vården skulle fungera! Det var hon som måste prioritera och lägga resurserna på rätt saker. Det var hon som måste göra det attraktivt att jobba inom vården. När hon minskade resurserna till vården – samtidigt som befolkningen ökade – så borde hon inse att någon kommer att bli lidande, att personalen blev utbrända och söker andra arbetsplatser och att patientsäkerheten hotas. Det räcker inte att bli förbannad eller att skjuta ifrån sig ansvaret!

Men den regeringen tycktes ha som signum att bli förbannade. Anders Ygeman har ofta sagt i TV att han var förbannad t ex sade han i Agenda i maj-2016 ”Det är för jävligt!” Detta sa han angående polariseringen i samhället och terrorism. Han var ansvarig men erkände att det var jävligt!

Det finns oändligt många fler exempel. Men jag funderar på om det är brist i ordförrådet eller verklig frustration som driver de till att uttrycka sig på detta sättet i offentligheten. Kanske är det S-genen som kryper fram? Idag läste jag en ledare skriven av Daniel Suhonen:

Frågan är vilken politik Socialdemokraterna ska föra. I väntan på reformer kallas till ständiga pressträffar där S-personer kritiserar högerregeringen. Men Sverige var inte perfekt i augusti 2022, och S-förslagen är så små att ingen bryr sig. Det ser ut som politik, men betyder inget annat än att hålla riksdagsledamöterna sysselsatta.

Där har vi kanske ett svar! De känner sig frustrerade, vet inte vad de ska göra och allt färre bryr sig om vad de säger. Tomma tunnor skramlar mest! Det är kanske därför som de blir förbannade och håller sina många presskonferenser? Det är kanske därför som de gör allt för att smutskasta regeringen och SD och samtidigt påstår att de själv blir smutskastade! Eller … har de en speciell S-gen?